Snart en ny ordningsvaktslag
Hej!
Det här är ett lite ovanligt utskick, i stället för ett vanligt nyhetsbrev kommenterar jag lagrådsremissen av den nya ordningsvaktslagen. Jag vet att många som följer mig har läst min reportagebok Ordningsvakter. Nödlösningen som blev permanent (Verbal förlag 2017). Boken var en del i att initiera den debatt som nu är på väg att leda fram till en ny lag på området.
Jag vill också passa på att tipsa om att Ordningsvakter och andra böcker av mig finns med på årets bokrea hos Bokus. Köp även fjolårets nya reportagebok Grindstaden och min roman Kloaksajterna från 2019 till riktigt lågt pris.
Kolbjörn Guwallius
journalist och författare
Förnyat politiskt ansvar för ordningsvakter
Regeringen har skrivit en lagrådsremiss utifrån ordningsvaktsutredningen vilket innebär att vi är ett steg närmare att faktiskt få en ny ordningsvaktslag. Tidigare utredningar har genom åren hamnat i papperskorgen. I stort överensstämmer förslaget med utredningens.
Det betyder bland annat att utbildningstiden dubbleras från 80 till 160 timmar. Det blir fortfarande en av Sveriges kortaste yrkesutbildningar, och det till ett yrke med en unik rätt att använda våld. Samtidigt utökas användningsområdet till att omfatta vissa transporter.
Detta och en del annat har kritiserats av remissinstanser, främst människorättsorganisationer, men regeringen har inte låtit den kritiken fälla något avgörande.
Köp boken Ordningsvakter. Nödlösningen som blev permanent på bokrean! På Bokus kostar den nu bara 79 kronor och den kan förbokas i dag…
Ett av de största problemen med den befintliga ordningsvaktslagen är, som jag skriver i min reportagebok, att den praktiska tillämpningen ligger så långt ifrån den drygt 40 år gamla lagen, som kreativt har tänjts som ett gummiband vid tillståndsprövningar.
Ibland går tillämpningen till och med rakt emot uttryckliga formuleringar i lagens förarbeten, som att ordningsvakter inte får användas i köpcentrum om de har mer än en ingång (se min bok för fler detaljer). Att belysa diskrepansen mellan lag och praktik var ett syfte med boken.
Jag argumenterar i boken för att det därmed är svårt att utkräva politiskt ansvar när saker och ting går fel, som när ordningsvakter sätts in i pressade situationer och använder våld fastän det är olämpligt eller till och med olagligt med alla rimliga mått mätt.
När riksdagen omsider antar en ny lag lär lagstiftning och praxis stämma överens. Det gör att politiken på ett annat sätt kan ställas till svars för t.ex. utbildningslängd och tillståndsgivning när övergrepp begås – för det kommer ju att fortsätta hända saker. Skillnaden är att riksdagen då kommer att ha bedömt till exempel att utbildningen är lång nog.
När lagen är antagen gäller det alltså att bevaka vilket utfall den nya lagstiftningen får i praktiken. Blir det en försämring, en förbättring eller ingen större skillnad? Det kommer politikerna att behöva svara på om några år.
Lagrådsremissen finns att läsa på Regeringens webbplats…